När jag kom in till veterinären bad jag henne kolla allt, ta alla prover som behövdes och sen kolla om han hade ett chip, kanske det fanns en ägare där ute i alla fall. Inne hos veterinären var Rico super chill, han tillät veterinären att ta prover och undersöka honom. Jag lämnade aldrig hans sida. Jag fick beskjed om att Rico inte hade chip, det var här jag sa att hon kunde sätta ett och därmed blev jag ägare. Jag tycker inte om detta ordet, ögare. Jag anser inte att jag äger Rico, men du vet, det måste ju finnas. Ibland måste man göra saker, säga saker som inte helt överensstämmer med ens egna tankar etc. Han hade nu en människa och jag hade en vän. Vidare informerar veterinären mig om att han hade hjärtmask och att detta måste behandlas, om inte riskerar han att inte överleva. Han skulle nu få börja med antibiotika som skulle ges varje dag i 30 dagar. Nu blev nästa steg att hitta någon som kunde vårda honom då jag hade förpliktelser hemma i Sverige.
(Jag vet, super dårlig bild här men vad spelar det för roll. Detta är första gången jag och Rico besökte veterinären, första men inte sista.)
Comments